Boonby

DU

Slå ut armarna, slå till någon,
ge den närmsta en kram.
Visa din respekt,
din egoisk och ditt jag.

Din personlighet,
den är inte fullbordad.
Du är som tre, men borde vara fem.
Lyft nu ditt ben, hoppa högt,
varför inte sparka någon.
Du är fan inte social.
Inlåst i ett rum, rädd för världen,
du har bara din okunskap kvar.

Sträck på din rygg,
våga vara någon, trots din attityd.
Du är pryd, feg och vågar inte göra fel.
Din mor är pedant, hon har gjort dig till en gentlemansfjant.

Men du är inte värdelös,
du är inte fattig.
Du är rik, men har ändå inte pengar till hyran
Du är omtänksam och du är heller inte ensam.

Du är rik, du har allt..
Du är älskad och du har vänner..
Du är helt enkelt bara du.


LJUSET

Ett ensamt ljus i mörkret
Så ser det ut att vara

Men egentligen ser den allt
Stjärnorna på himlen om natten
Den själ som smyger omkring i rummet

Den är inte beroende av närhet
Inte heller av uppmärksamhet
Inte ett ljud ger den ifrån sig

På ena sidan glaset står den
Skyddad, drömmer efter snön om vintern
Den har alltid samma vy att se

Själen lägger inte märke till dens iaktagande
Bort glömd, men nära, längtar den efter att bli sedd
Man ser den inte trots sin plats

Ett ensamt ljus i mörkret
Man ser den inte
den ensamalampan i fönstret


HORISONTENS GRÄNS

Havets horisont
En gräns omöjlig att röra vid

Jag kan inte ta blicken ifrån den
Äran av de vågor som bildas
Känslan av att möta vinden i ansiktet

Tårarna rinner långsamt ner för kinden
Jag kan inte släppa längtan ur kroppen

Horisonten, svagt synlig
Horisonten, som inte finns
Horisonten, syns men orörd

Den syns i vyn, den rör vid en annan värld
En annan värld jag bara drömt om

Havets horisont
En gräns omöjlig att röra vid