famnen
Har försökt ge dig hela skulden, fats jag innerst inne vet att de var min.
Vi står på gatan och byter meningar i mörkret, utanför stadens finaste hotel.
Dina händer ber mig sova över, som ett sett att säga tack för ikväll.
FAN.
♦ jag orkar inte springa längen ♦
Kommentarer
Trackback